Då var det gjort!

Hela veckan har jag försökt intala mej själv att lördagen går ut på att träna på själva tävlingssituationen, inget annat. Inga krav, inga tänk ens om hur momenten ska gå eller liknande.. O det har funkat rätt så bra, har inte tänkt på tävlingen nåt speciellt alls i veckan, inte varit nervös eller känt några som helst krav.

Natten till lördagen vaknade jag kallsvettigt upp i sängen med full insikt: "Tävla? VI?! O med Anders som domare?? Hur faan tänkte jag egentligen??!!" O sen var det störtomöjligt att somna om, jag låg där o vred o vände i sängen o försökte upprepa veckans mantra om träna tävlingssituation osv osv men det var störtomöjligt.

What to do, what to do? Det var bara att åka upp och göra sitt bästa, även fast jag kände efter riktigt ordentligt på morgonen om jag inte var lite lite magsjuk eller förkyld eller nåt men icke.. inte ens Jackie småhaltade sympatiskt på morgonpromenaden..

Vi drog startnnummer 7, sist såklart.. fast det kändes bra, då fick vi ju ligga på en kant under platsligget ialf.. Det enda momenten där jag ialf kände att vi hade en klar 10 på.. Allt skulle kännas så mycket bättre efter det.. Nåväl..

Platsligget startar, o jag tror vi hinner gå 2 meter innan vi får vända tillbaka när hund nr 2 bestämmer sej för att leka med hund nr 1.. Vi knallar runt lite med hundarna innan vi ställer upp för ny plats. Jackie lägger sej snabbt och vi ställer upp i jämnhöjd med tävlingsledaren 20meter bort.

Än så länge ser det kanonfint ut, Jackie ligger stadigt med hakan i backen och ser koncentrerad ut. Efter ungefär en halv minut lyfter hon lite på huvudet o tittar på mej, skäller till lite o ställer sej rakt upp o går fram ett par meter. Kommer på sej själv "oj vad gör jag" o lägger sej platt som en pannkaka med hakan djupt i backen igen.. i typ 10sek.. Vad händer sen då? Jo hon tittar upp på mej, skäller lite sådär lekingivande o viftar på svansen o när inte ens det hjälper för att matte ska säga nåt klokt, ja då slänger hon sej ner på sidan o börjar rulla sej i snön! Där ligger hon o åmar sej o har det allmänt gött i vårsolen o bara njuter som Jackie kan. Ligger på rygg, sprattlar med benen i luften o skäller lite för sej själv, utstrålar verkligen lycka! Man kunde inte annat än skratta åt stolligheterna!

Hon bryr sej ialf inte ett smack om de andra hundarna utan har det härligt på egen hand i sin snöhög. Jag försökte få ögonkontakt med Anders ett flertal gånger för att med tankeöverföring fråga om jag ska hämta henne, men icke då.. så hon får ligga där o roa sej själv (och oss andra) tills tiden är slut. Vilken start!

Sen var det några hundar emellan tills det var våran tur, vilket var rätt så skönt för då hann man att ladda om litegrann. På ett sätt var det faktiskt skönt att Jackie släppte loss som hon gjorde, en hel del spänningar o nervositet släppte av kan jag säga. Kanske var det det som hon oxå kände? Första gången jag står o försöker hålla mej för skratt på ett platsligg ialf =)

Trots att vi laddat om så glömdes platsen bort när vi kom in på plan igen. Jackie taggad till supermax och var på tårna riktigt ordentligt innan vi skulle in. Har lite bråttom under linförigheten så ialf jag känner att jag får kliva på rätt så bra för att försöka få det att se ut som om det ska va så.. tittar man på filmen så ser det ut som vanligt med tempo o så.. Lyder tävlingsledarens minsta order på mikrosekunden även fast jag bestämt med mej själv att tänka igenom svängar o halter osv osv innan jag utför dom.. men nerverna tog överhand igen o man hafsade mest igenom alla momenten.

På ställandet o läggandet är jag oxå stressad, istället för att vänta ut Jackies drag så stannar jag upp o ser till att hon lägger resp ställer sej. Onödigt kanske, hon hade säkerligen både lagt sej o stannat bara jag väntat nån sekund eller två..

Men jag är nöjd ialf, jag är så nöjd att vi tog oss i kragen o åkte upp och genomförde tävlingen. Det är precis det här jag behöver för att veta hur det känns o hur mycket man stollar till det under pressen. Mest nöjd är jag faktiskt över helhetsintrycket!



(Platsligget o tandvisning är oxå filmat, men man ser inte mycket av Jackies rullande platsligg eftersom det står folk i vägen.. man bara hör hennes skall.. så därför finns inte det med på filmen. Tandvisningen glömde jag helt enkelt bort när jag klipte ihop filmen).


Platsligg: 0 (går upp)
Tandvisning: 10
Linförighet: 6.5 (långt fram, nosar, tränger vä sväng, långt fram i språng)
Läggande: 0 (stannar upp i läggande)
Inkallning: 10
Ställande: 0 (förare stannar upp i ställandet)
Apportering: 7 (tuggar)
Hopp över hinder: 10
Helhetsintryck: 8 (ser trevligt ut)


Så även om det inte var något strålande resultat så är jag faktiskt nöjd! Trodde att jag skulle vara besviken eller känna att jag aldrig mer vill sätta foten på en tävlingsplan, men jag är förvånad för jag känner verkligen inte så o det är så skönt så skönt! Därför kan jag stolt presentera både film från "eländet" o dessutom protokollet =)
Jag är verkligen ingen tävlingsmänniska och jag kommer nog aldrig att bli det heller, hur mycket jag än skulle försöka =)