Lydnadsträning

Ikväll åkte Jackie och jag förbi bruksan för lite träning. Det kan väl inte vara så förskräckligt som det var igår?

Fröken var laddad och på tårna, nåt som hon inte var igår. Riktigt fina (och långa) frittfölj-sträckor fick vi till med bibehållen fokus och energi rakt igenom (bra jobbat!)

För att bryta av tragglandet av momenten ur LK1 (börjar bli lite tjatiga) så satte jag upp en mindre ruta (2x2m) med nya favvoleksaken i bakkanten. Sen körde vi fullt ös till rutan från både 5, 10, 15 o 20m. Jag ska omprioritera mitt rutan-tänk (och Jackies) från “hitta mitten-träningen” till att istället satsa på “fart-och-glädje-till-rutan”. Jackie var helt med på dom noterna, hon tycker bäst om när det går fort, hålla på med långsamma teknikgrejor är inte riktigt hennes grej.

Sen varvade vi glädjerusning till rutan med läggande under gång. O vet ni vad? Hon gjorde de mest alerta lägganden jag sett på bra länge! Smack i backen bara, ingen tvekan där inte! Tänk om det hade sett ut sådär igår?

Vet inte om det var belöningen i rutan som smittade av sej på resterande moment men hon behåll den där glädjen och alertheten rakt igenom. Gjorde även några ställanden och även det funkade klockrent med både framtassarna stadigt nerborrade i backen =)

Idag var det mer snack om 95%-kritik istället för 80% vilket känns jättekul eftersom jag har tyckt att det gått helt baklänges sista tiden. Det här behövde vi verkligen! Tummen upp för oss!

Nu har jag bestämt mej, det måste bli bättring vad gäller våran träning, med genomtänkt planering och kriterier. Vad är det jag egentligen vill ha ut när vi tränar ett moment? Vad belönar jag? När ska jag va nöjd? Precis dessa frågor som Anders o Helene tjatat på oss om och försökt präntat in det senaste halvåret, men det har tydligen inte sjunkit in förrän nu *skäms*

Imorrn blir det spårskogen med Jenny & Gaj. Ska bli gött o komma ut på lite skogsäventyr igen o det kommer Jackie oxå att tycka, jag lovar!