Spårskogen

 

Igår förmiddag var det äntligen dags för spårskogen! Äntligen! sa Jackie som knappt spårat nåt sen appelltävlingen i Vadstena.

Gaj väntar på upplet 

Jackies pojkvän Malte följde med idag och även han njöt i fulla drag av lite skogsluft. Vi mötte upp Jenny och Moltas med Gaj och Robban vid Kristbergs kyrka o sen vidare mot skogs.

   Hela gänget kollar in utplacerandet av föremål i rutan

Vi började med att gå ut våra spår, både Jackie och Gaj fick ordentligt långa spår idag. Det är ju dags att börja tänka “lägre” nu även om det kanske känns lite avlägset fortfarande. Nu börjar det bli dags att klura ut hur den där spårfunktionen i GPS:en fungerar så att man kan få veta hur långa spåren verkligen blir. Ialf jag har svårt med uppskattningen och spåren känns ofta längre när man går ut dom, o sen när man släpper på hunden så är man helt plötsligt vid slutet..

 

Jackie på G

Medan spåren låg till sej tog vi med oss lite prylar och alla 4 hundarna i släptåg o gick en promenad till ett annat ställe. Där knallade vi ut en ruta och placerade ut några utav mina föremål och några utav Jennys. Jackie fick börja och hon var laddad så in i bängen! Första två “släppen” var mest rusningar ut i rutan för att sen koppla på näsan och hämta in föremål, och efter tredje föremålet bröt vi då jag tyckte att hon ändrat fokus (istället för spring använde hon näsan från start).

 

Släpp mej kärring!!

Duktiga Gaj

Även Gaj jobbade på bra i rutan, ungefär samma intensitet rakt igenom och alla föremål in! 

 

Korvbelöning

Maltepojken är nybörjare vad gäller uppletande, så vi gjorde helt enkelt det enkelt för honom genom att Jenny gick ut i rutan och droppade 2 föremål som pojken fick se. När hon kommit tillbaka ut på linjen släppte jag Malte som exploderade ut till första föremålet o var så lycklig när han kom tillbaka. Försökte skicka ut honom direkt efter, men då hade han glömt bort att det fanns ett till föremål ute i rutan så Jenny fick gå ut o lyfta på det igen.

Vad gjorde hon? Tappade hon nåt därute?

Kolla vad jag hittade!

Robban gjorde fick även han 2 föremål, och även om han passade på att göra lite annat när han ändå hade chansen så fixade han sina grejer utan problem.

Gott med korv

Sen blev det lite fika innan vi släppte på hundarna på spåren som då legat i ca 2 timmar. Malte fick börja med sitt spår som blev ungefär 300-400m med 2 pinnar + slut. Första halvan var han inte riktigt med på vad det var vi gjorde, men han följde spåret hela vägen. Första pinnen stannade han o luktade på “vad i hela fridens namn är detta?” men han plockade inte upp den (trots mina uppmaningsförsök) utan tittade bara på mej o frågade “ska det va såhär?” o lufsade sedan vidare i spåret. Efter ungefär halva sträckan var det som om polletten ramlade ner och det blev ett helt annat spårande och drag i linan! Andra pinnen gick vi över (såg den inte ens) och Malte klev över slutpinnen oxå, men då bromsade jag honom o försökte få igång lite lek med pinnen o varje gång han skulle ta pinnen kom ett “bra” och köttbullar. Rolig lek tyckte Malte, men kan vi fortsätta med spåret nu?

Jackie o jag

Jackies spår hade jag dock fått till rätt så bra tycker jag, flertalet gånger funderade jag om jag verkligen hade gått så långt, skulle vi inte svängt här eller där? När man går längre sträckor så kommer man definitivt inte ihåg sina riktmärken (även om man inbillar sej det när man går ut spåret).

Här kommer jag

Men Jackie överbevisade mej gång på gång med att hitta pinnar längs hela sträckan, så visst var vi rätt. O helt plötsligt var vi vid slutpinnen och både jag o Jackie la oss i gräset i solen o kalasade på de sista köttbullarna. Sen följde vi vägen tillbaka till bilarna, och även då förstod jag ju att spåret blev ordentligt långt.

Malte följer intresserat Gaj’s arbete ute i rutan.. se o lär =)

Jackie

Nöjda o glada åkte vi sedan hemåt, behöver jag ens skriva att det var en trött fröken som gick o la sej när vi kom hem?

ZzZzzZzzz