Bloggtorka? Typ

Det skulle man väl kunna kalla det, det här som drabbar oss alla emellanåt.. Bloggtorka.. tycker att jag läser det titt som tätt i bloggarna, smittsamt tydligen. Eller har alla tappat sin motivation o fantasi, precis som jag?

Veckorna rullar på, det är mycket tid som går åt på jobbet, känns aldrig som att man är ledig. Inte blir det bättre heller när man bara har schema för ett par veckor och dessutom jobbar varannan helg (eller varje helg som det är just nu).

Om 3 veckor ska jag genom ELSA göra ett block i bemanningsenheten uppe på lasarettet. Som sjuksköterska (eller undersköterska) i bemanningsenheten så är man basplacerad på en avd. Sen får man hoppa runt lite på de andra avdelningarna som någon annan är sjuk, så i princip skulle man kunna säga att man kan vara på en ny avd varje dag. Om man inte behöver fylla upp för någons frånvaro, ja då går man som resurs på sin bas-avdelning. Ialf har jag fattat det så =P Man får lägga sitt schema själv och bestämma när man är tillgänglig för att jobba. Tyvärr är det ju fortfarande varannan helg som gäller, det kommer jag tyvärr inte komma ifrån. Men jag kanske kan styra ihop det lite bättre med kvällar o dagar så att man kan planera in lite andra saker och få in lite rutiner igen (träna hund, träna sej själv etc). O det känns ju rätt så bra! Dessutom får man lite extra lönpåslag eftersom man är flexibel och kan jobba på fler avdelningar, o mer i lönekuvertet är det väl ingen som säger nej till?

Hundträningen då? Ja.. hmm.. just nu står vi helt still o stampar känns det som.. vi kommer inte framåt utan står still, känns nästan som att det går lite baklänges emellanåt. Var på klubben idag o tänkte att vi skulle göra en genomkörare av lk1-programmet.. Platsligget gick kanon, linförigheten kändes bra, ställandet tror jag oxå blev bra o inkallningen sitter som ett smäck. Sen kom läggandet under gång, det momentet var i somras ett väldigt säkert moment, har nu helt plötsligt blivit helt främmande. Har vi nånsin tränat på detta tidigare? Jag provade olika varianter, men vi fick lixom inte till det, det blev bara nån slags halvvariant.

Det är lite frustrerande när man vet hur bra det är (har?) varit. Jag ska väl erkänna att jag inte har hur mycket tålamod som helst, jag tycker inte att det är kul att gräva ner sej i problemen och djupanalysera, utan vill helst att ett problem löses på första försöket. O det funkar ju inte i hundträningsvärlden (eller nån annanstans heller). Behöver jag skriva att matte ibland kändes som ett av de mest omständiga ämnena i skolan??

Hur som helst, just nu står vi rätt så still i utvecklingsfasen tycker jag. Jag vet inte om det är att vi är trötta på (de urtjatade) lydnadsmomenten ur lk1:an eller om det är brist på motivation, inspiration o ork? Ändå så tycker jag att vi har tagit det rätt så lugnt med lydnadstränandet nu jämfört med hur det var i våras då vi gjorde nåt lydnadsträningsmässigt varje dag. Borde inte lite avstånd leda till lite längtan? Eller kan det va så att jag tar med jobbet och all dess påfrestning ut på träningsplan? Jag tycker ju att det är kul att umgås med min hund, jag älskar att träna och Jackie gör det likaså. Så vad är egentligen problemet? Nån som har nån idé? Eller andra tips?

Kan dra samma parallell till spårskogen.. vi åker ut till spårskogen, vi lägger våra spår, fikar o sen släpper vi på hundarna. Spåren ser likadana ut (även om det är nån annan som lägger dom) vad gäller längd, tid, pinnar, o vi grejar dom utan problem. Vi pratar om att vi ska göra det svårare/annorlunda nästa gång för lite extra utmaning, men det blir ändå lite likadant.

Ingen fantasi kvar? Har alla idéer tagit slut? Nån som har nåt tips?

Nä usch vilket gnäll! Det känns som om jag fastnat i en pessimistisk cirkel just nu som känns brant att ta sej upp för… O jag som brukar vara en rätt så positiv människa!

Tar en bit choklad o begrundar lite till tror jag.. over and out…