Nu har det visst gått ett tag sen förra inlägget, men ja.. det är så det blir ibland.
Jag har börjat jobba och lille Niklas har börjat på dagis. Eller förskola heter det visst, men alla säger ju dagis så… Jag har börjat på en ny avdelning, och det är jättekul! Kul med variation, både vad gäller arbetsinriktning och personal Dessutom bara 75% till att börja med, en perfekt mjukstart!
Jackie har varit dålig Började för 2 veckor sen med att hon inte ville äta frukost. Inget konstigt med det, så kan hon göra ibland o sedan äta upp frukosten glatt efter första promenaden. Men när hon inte satt placerad vid Niklas när han åt så anade jag att hon inte mådde bra. Hela natten sen så sprang vi ut o in i trädgården eftersom Jackie bara kräktes o kräktes. Morgonen därpå ville hon knappt gå ur sin binge, o när hon väl gjorde det så låg hon bara i smatten i hallen o dreglade. O sprang ut o in i trädgården.. kräkandes Varenda gång som hon drack vatten så kräktes hon.. Så det var inget annat att göra än att ringa till Valla o be om att få komma.
Straxt efter lunch var vi där. Jackie som är en nyfiken o framåt tjej följde lojt med in på kliniken, brydde sej inte ett dugg om vare sej kissfläckar utanför eller nåt innanför dörrarna. Ville bara lägga sej ner o sova. Blodprover togs – inga jättekonstigheter, förutom att värdena visade på att hon var uttorkad. Röntgen buk gjordes – man kunde inte se något, inga föremål som satt fast eller nån livmoder som var inflammerad. Jackies mage rakades och sedan fick hon göra ett ultraljud buk – vilket oxå såg normalt ut, möjligtvis kanske litem svullnad av livmodern, men det kunde lika gärna bero på att hon börjat löpa (vilket skedde samma dag). Ingen feber. De ville behålla henne över natten och ge dropp och vätskeersättning, så jag klappade om henne och åkte hem.
Samma kväll så ringde de o berättade att hon bajsade blod. Vattentunna blodiga diarréer, men inga kräkningar. De gav henne massor med dropp och antibiotika, och lite lugnande för magen medan de klurade på vad det var som felade.
Dagen efter så var läget oförändrat, fortsatta vattentunna blodiga diarréer, jag fick inte komma o hämta henne. O så fortsatte det fram till helgen, då hade magen lugnat ner sej lite o det var inga vattetunna blodiga diarréer längre, utan mer som gröt men inget blod.
På söndagseftermiddagen fick vi äntligen komma o hämta henne. Då hade hon varit på Valla sen onsdaglunch. Hon var ialf mkt glad åt att äntligen bli hämtad o få komma hem, o vi likaså
Hon fick jättemkt beröm utav veterinären, att det var en mkt väluppfostrad fröken som var väldigt trygg med sej själv. O sånt värmer ju alltid lite extra
Vad kom man fram till då? Ja det vet man inte säkert, nån mag-tarminfektion av nåt slag. Man kan inte utesluta att även var en pyometra på gång oxå som gick tillbaka när antibiotika sattes in. Det var tydligen väldigt vanligt med kräkningar och diarréer i samband med pyometra enl veterinären, o inte bara feber, ökad törst och flytningar. Urinodlingen som togs kom tillbaka positiv, så Jackie fick mer antibiotika utskrivet, så nu hoppas jag verkligen att alla bakterier försvinner all världens väg!
Jag har ialf tagit beslutet nu att Jackie kommer att kastreras efter jul- o nyårshelgerna. Jag vill inte att detta ska upprepas i samband med nästa löp, jag vill inte att hon ska få någon pyometra och behöva akutopereras, jag vill inte att hon ska juver- eller gyntumörer heller. Hon ska ju inte få några valpar heller med sina dåliga höfter, även om hon är jäkligt trevlig. Så nu hoppas jag att den groende pyometran går tillbaka helt alternativt håller sej lugn innan det är dags för kastrering.
Igår är första dagen som hon fick full ranson med mat.. har varit jätteförsiktig och bara gett lite mat flera gånger om dagen av veterinärfodret som vi fick med oss hem. Hon är jättepigg och vill göra nåt mest hela tiden, men man märker att hon varit/är sjuk. Hon håller bra tempo i början på promenaden, men efter ett tag så börjar hon sacka efter (fast det skulle hon ju aldrig erkänna). Vi tar det lugnt ett par dagar till o samlar kraft o energi, för just nu i helgen så är det kurs på bruksan för Anders Reitmeier. Ska bli kul att göra nåt o förhoppningsvis få tillbaka lite träningsmotivation/inspiration. Annars så får vi ett par trevliga dagar tillsammans med andra hundnördar o massa snack
1 kommentar:
Nämen usch så obehagligt! Ibland önskar man verkligen att de kunde prata och tala om vad felet är, är läskigt också när de uppenbarligen inte mår bra men så hittar man inget "fel".
Tycker det låter som ett klokt beslut, hoppas hon mår bra nu och får fortsätta må bra!
Trevlig helg!
Skicka en kommentar