Tack gode gud för försäkringar!

Hoppas att alla har haft en trevligt mysig höst med era pälsklingar, att alla mår bra och att julbestyren (med allt vad det kan innebära) börjar bli färdigt, ialf kommit en bit på väg.

Den här hösten/vintern kommer väl gå till historien för vår del med in/utåkningar till Valla Djursjukhus och Motala Djurklinik. En morgon i oktober så ville Jackie inte äta frukost (mkt ovanligt), för att sedan börja kräkas ett par gånger. Hon ville heller inte vara med där vi befann oss, utan gick och ”gömde” sig i hallen. Morgonen efter så ville hon inte ens gå ur sin binge utan bara låg där och dreglade. Jag ringde direkt till Valla och ett par timmar senare så var vi där. Grejen var väl den att hon började löpa dagen innan men såna här konstiga löpsymtom har jag aldrig varit med om innan. Prover togs och röntgen gjordes och man misstänkte initialt en pyometra (livmoderinflammation). Vid ultraljud kunde man se att livmodern var lite svullen, men man kunde inte säga om det var pyo eller löp (livmodern svullnar även vid löp). Proverna visade på kraftig uttorkning, så tanken blev den att hon fick stanna över natt för att vätskas upp med dropp. Senare på kvällen ringde de och berättade att hon fått vattentunna blodiga diarréer, så hon behövde stanna ett tag till med dropp- och antibiotikabehandling direkt i blodet. Efter 5 dagar var hon så pass återställd att vi fick hämta hem henne igen, fast nu med en urinvägsinfektion också och fortsatt antibiotikakur i tablettform. Vi kom överens med veterinären om att det blir en kastration efter jul och nyår, för såhär ska det inte bli i samband med löp, och risken för pyometra kommer bara att öka inför varje gång.

Nån vecka efter avslutad antibiotikakur så fick hon en ögoninflammation och problem med analsäckarna. Besök bokades på Motala Djurklinik för tömning av analsäckar och utskrivning av antibiotikasalva till ögonen.

I förra veckan så lekte Jackie mullvad ute i snön vilket resulterade i en avskavd trampdyna och vattensvans under kvällen. Nu i lördagskväll upptäckte jag, av en ren händelse, en äcklig illaluktande brun-gul-röd kletfläck på en av mattorna. Jag kastade mig direkt på telefon och ringde till Valla, som ville att vi skulle åka in med detsamma. I bilen på väg in började jag fundera på ifall jag inte nojjade lite väl mycket nu och bara inbillade mej alltihopa, för Jackie var pigg och alert som vanligt (om man bortser från vattensvansen som irriterade henne emellanåt), jag hade ju inte ens sett några flytningar komma från henne (trots att jag var där och klämde och kände) och hon hade ingen feber. Men väl inne på undersökningsrummet hade hon fullt upp med gå runt och undersöka stället så att glömde hon bort att hålla sej ren, vilket resulterade i en massa fläckar på golvet. Det var verkligen inget snack om saken, det var en pyometra.

Efter drygt 15-20min satt jag i bilen på väg hem igen. På den lilla stunden hade vi hunnit med blodprover, ultraljudsundersökning och förberedelser inför operation. Pälsen som äntligen växt ut på magen efter undersökningarna i oktober rakades av igen. De skulle operera henne direkt och skulle ringa så snart hon vaknat till. Klockan blev närmre halv tolv innan veterinären ringde och berättade att operationen nu var färdig, och att den hade varit lång och krånglig.

Anatomin hos rottweilern skiljer sig från andra raser då livmoderns och äggstockarnas ”fästen” är mycket kortare och svårare att komma åt. Inte nog med att hon förlorade mycket blod under ingreppet, det läckte även ut vätska från de inre organen och risken för peritonit (bukhinneinflammation) var stor. Hennes livmoder var förstorad ca 3cm i diameter (vilket inte är jättemycket, det finns de tikar vars livmödrar varit lika tjocka som falukorvar och där är risken för att den ska spricka mycket stor). Så det blev dropp och antibiotika rakt in i blodet igen för lilla fröken, och fortsatt inneliggande vård tills hon blivit stabilare.

I måndags eftermiddag fick jag äntligen åka in och hämta henne. Det var en ynklig liten fröken som kom in på rummet med ett grönt buktäcke. Så nu är det vila som gäller ett tag framöver, korta lugna koppelpromenader, absolut inget spring eller hopp eftersom man varken vill att suturer ska spricka upp eller att hon ska få några bråck. Smärtstillande tabletter och antibiotika blir det oxå såklart.

Och det är vid såna här tillfällen som jag blir så glad över att man har ordentlig försäkring på sina djur. Det är kanske inte så jättekul att betala flera tusen varje år, men oj vad det är värt det den dagen det verkligen händer nåt! När hon låg inlagd i oktober mellan onsd-sönd så gick notan på drygt 17 000kr, och med försäkring så betalade vi knappt 3500kr. Notan den här gången, lörd-månd med operation (på jourtid förstås, när annars?) landade på 30 000kr. 4700kr betalade jag när direktregleringen med försäkringsbolaget var gjort.

Så, om ni inte redan har försäkring på era fyrbenta vänner så är det dags att skaffa det. För den dagen då det händer något (som man faktiskt kan åtgärda) så vill man inte ta beslutet om avlivning bara för att man inte har råd med behandling. Ialf vill inte jag råka ut för det om prognosen för överlevnad vid behandling är stor.

Pussa extra mycket på era älskade vänner, vi har dom bara till låns under en kort tid!

En riktigt God Jul och ett riktigt härligt Gott Nytt År

önskar

Nina & Jackie