Igår var jag & Jackie samt Jenny & Gaj på blodspår extreme/berikningskurs igen. Denna gång skulle hundarna få prova att spåra efter vildsvin.
Att spåra efter vildsvin ska för hunden med överlevnadsinstinkt göra försiktigt och med eftertanke.. Är det tänkt ialf.. Just för att vildsvin försvarar sej och gärna i flock.
Det skulle bli mkt spännande o se om hundarna betedde sej annorlunda i spåret jämfört med spår efter rådjur (som vi är vana vid och har spårat en del på).
Jackie sökte noga av olycksplatsen, precis som förra gången innan hon tuffade iväg. Kanske kanske kanske var tempot lite lite långsammare än vanligt, svårt att avgöra faktiskt. Samma drag o beslutsamhet i linan var det ialf.
De sårlegor spårläggaren lagt gick hon rakt på och igenom. Några bloduppehåll märktes aldrig av och det fanns flera stycken på 10-20m enl
Vid ett ställe hade spårläggaren kommit ut vid vägen och då valt att kliva över vägräcket och gå 20-25m på vägen innan han vinklade ner i skogen igen. Jackie blev lite fundersam när vi kom fram till vägen och räcket, spåret gick ju där det visade hon tydligt men hon visste inte riktigt hur hon skulle göra eftersom det stod ett räcke mitt i vägen. Istället gjorde hon flera lovar ner i diket o runt i buskarna, bakspårade tillbaka en liten bit ett par gånger men det slutade hela tiden med att hon kom fram till räcket. Då bestämde spårläggaren o jag att vi kliver över räcket o ser vad hon gör. O mycket riktigt, hon drog en liten suck, kröp under räcket o fortsatte spåret bort, kröp under räcket på utvägen utan problem o sen var vi inne i skogen igen.
Sen tuffade det på, genom virrvarr o zickzack som inte märktes av. Antingen hade spårläggaren inte gjort dom så stora o breda eller så tänkte inte Jackie bli lurad av dessa ytterligare en gång.
Vid ett ställe klev hon av från spåret ca 20m och upp på en liten höjd. Där stod hon o sniffade en stund i luften och spanade ut genom skogen. Vi tolkade det som att hon gick av för att säkra området och spana efter ev vildsvinsflock, för efter en liten stund klev hon ner och tog upp spåret på samma ställe som där hon klivit av.
Sista sträckan fram till slutet gick bra, kanske något lugnare tempo. Hon gick rakt fram till slutet/klöven, luktade lite på den innan hon bestämde sej för att gripa den och det gjorde hon mkt stolt =)
Det var en stor o stolt mallgroda som bar vildsvinsklöven med högt huvud hela vägen tillbaka till bilarna =)
3 kommentarer:
Duktiga ni!!! Även om det knyter sig i magen att ni spåra efter vildsvin - urk! Men görs det med tanke så är det nog inte fel ;-) Det klart du ska hänga med sedan & kika på ett vallningspass - Störkul! :-) Kram!
vad ger du för foder till din flicka, har du kört med samma hela tiden?
Läste att du kunde tänka dig att ha Gerard O'Shea i Motala.. jag hjälper gärna till om det blir så! :)
Skicka en kommentar