Gerard O’Shea och Torpa Racing

Något knepig rubrik kanske, men en bra sammanfattning på veckan som gått =)

I måndags och tisdags var jag med på en handlerkurs med Gerard O’Shea. Vet inte varför jag anmälde oss egentligen, för utställning är verkligen inte vår grej. Men folk hyllar honom som nåt mirakel så jag var helt enkelt nyfiken, var ju tvungen att se vad det hela handlade om.

Under två dagar fick vi lära oss att jonglera med köttbullar, hopp-opp och tänka “action-reaction” och utstrålning. De flesta som var med på kursen var vana utställare men det kändes ändå som om det var de som fick “kämpa” mest. De är vana vid att göra på ett sätt och så fick de helt plötsligt tänka tvärtom. Då hade vi gröngölingar det lite lättare, vi behövde bara suga åt oss och agera, inte tänka om så att säga. Svårt att förklara kanske, men ni förstår nog vad jag menar.

Hur som helst, vi ska fortfarande inte satsa på vänstervarvet, det är inte där vi hör hemma. Gerard däremot var helt lyrisk över Jackie, hennes rörelser och utseende och det var verkligen skitskoj! Jag har nog inte sträckt på mej så mkt på länge =P

Sen rullade veckan på i vanlig fart, ett lydnadspass uppe på bruks har vi hunnit med och det gick faktiskt rätt så bra trots att vi varit o klättrat på Håleberget några timmar innan (dålig planering, jo jag vet).

I går samlades släkten på pappas sida i hamnen på morgonen för hemlig aktivitet. Vi åkte i samlad trupp ut mot Borensberg och Torpa Racing där vi skulle spendera hela långa dagen tillsammans. Vi började med lite fika och info, och sedan fick vi gå o prova ut racingkläder, det var dags för folkrace! Jag var först osäker på om jag skulle köra, kändes ju lite äckligt faktiskt, men blev övertalad och jag är så glad för det!

Mamma, jag, pappa, Klas och Jimmy StartområdetLite poserande tillsammans med min farbror Thomas 

I snygga racingoveraller, nackskydd och hjälmar tog vi plats i de röda bilarna och gav verkligen järnet ute på banan. Körde som biltjuvar och sladdade som idioter i varenda kurva så grus och sand skvätte precis överallt! Det var så himla roligt, och känslan av adrenalin och puls som dundrade igång när man satte sej i bilen i startdepån med högerfoten beredd på gasen, bara väntades på startflagg, ja det var helt galet! Första kvalheaten startade vi med 150meters mellanrum, och i finalerna så startade 5 bilar på en gång, så då blev det ju race på riktigt!

Grejar med nummerskyltenSladd nerför kurvanLycklig, först i målFullt ös i startenJimmy sladdar

Lite senare på eftermiddagen provade vi även på crazy race och det var verkligen helt crazy! Allra roligast var det att köra dubbel-Saaben, dvs två bilar som de monterat ihop så man satt åt varsitt håll i samma bil och kunde styra. Det var bara den som satt fram som kunde gasa och bromsa. Principen blev att den som satt fram bestämde farten i bilen och styrde från sitt håll, och den som satt bak backade lixom banan runt o jäklar vad man fick ratta för att hinna med! Skrattade så jag tjöt!

"Pivothjulsbil”, en bil med tre hjul varav hjulet bak sitter i mitten och inte har någon styrning. Bilen åker dit den vill.”Blindstyrd bil”, är en bil där en person styr från baksätet där det är svarta rutor och där fram sitter en person som guidar och sköter gas och broms”DubbelSaab”, en Saab med två fronter där två förare, en åt varje håll,ska framföra bilen i tillsammans. ”Felstyrd bil”, bilen som svänger vänster när du rattar höger och tvärtom.

Kvällen avslutades med grillbuffé och vi åt som om vi inte sett mat på flera dagar (fast vi åt en god kasslergryta till lunch + att vi fikade på eftermiddagen oxå). Sen var det lite prisutdelning och jag vann damklassen i folkracet, tjohoo!

GrillbufféLycklig racertjej med guldmedalj och vinnarkeps

Ösjönäs

Igår kom så dagen vi väntat på så länge, vår efterlängtade heldagstur på islandshästar i Tiveden!

Straxt före 10:00 anlände vi till Ösjönäs, pirriga och lite nervösa. Där längs vägen stod ett gäng islandshästar vid varsitt träd och väntade på dagens äventyr. I hagen bredvid gick det några till och betade. Rofyllt och lugnt, precis som det ska vara.

Vi inledde med fika och så berättade var o en hur mycket de kunde och vad de hade för förväntningar på dagen, och därefter blev vi tilldelade varsin häst. Jag fick en rödskäck vid namn Bjarmi, jättefin kille! Vi började med att borsta och bekanta oss med våra nya kompisar, sen sadlade vi på och kliade oss lite i huvudet när hästarna skulle tränsas. Tränsen såg ju inte riktigt ut som de vanligtvis gör, men med lite hjälp så kom även de på plats. Alla hästarna reds på repgrimma och även det blev en ny erfarenhet för oss.

 

Sen kom vi äntligen iväg! Vi red i underbar skog, upp o ner i backar, över bäckar och broar, upp o ner för stup och med ett ständigt leende på läpparna. Efter ca 2½timme var vi framme vid Tivedstorp där vi sadlade av och spolade av hästarna innan vi släppte ut dom i en stor hage. Alla hästarna rullade sej på direkten innan de började beta. Själva knallade vi upp till serveringen och njöt utav salladsbuffé och tomatsoppa, och det smakade underbart gott efter några timmar på hästryggen! Till efterrätt blev det hemgjord glass, inte fy skam direkt!

Junker Jägare’s sten     

Ut i hagen och hämtade hästarna, borsta och sadla på och sen gav vi oss iväg igen. Det började kännas lite i rumpan nu efter den längre pausen, men ingen ville missa fortsättningen!

   

Underbar natur och underbara hästar! Alla hästarna var mycket trevliga och gjorde sitt bästa för att vi skulle få en fantastisk upplevelse. Att vädret dessutom visade sej från sin bästa sida gjorde sitt till. Vi töltade mycket och det bjöds även på flera galopptillfällen vilket vi alla njöt av. Bjarmi var en riktig piggelin, fin framåtbjudning och schvung i steget, precis så som jag vill ha det! Även de andra tjejerna fick hästar som passade perfekt, och vi var så nöjda allihopa!

Efter några timmar var vi tillbaka vid hagen och även om det var lite tråkigt att ridturen redan var slut, så kändes det i kroppen att vi inte hade orkat speciellt mycket mer. Hästarna togs om hand och klappades om på bästa tänkbara sätt innan vi släppte ut dom i hagen till sina kompisar.

     

Vi var alla överens, hit måste vi åka igen, snart! O gärna på samma häst!

Tack Jessica på Ösjönäs för en fantastisk upplevelse!

Jenny & Neisti, Camilla & Bisse, Linda & Maistjarna, Nina & Bjarmi