Är det ett olyckligt sammanträffande?

eller är det nån som försöker säga oss nånting?

Jackie började löpa idag.. dag 10 blir nästa söndag, rallylydnadstävlingspremiären.. sammanträffande eller ett omen?

Jackie tillsammans med sina brorsor
(Go Solid Gonzo “Messi” & Go Solid Diesel “Dingo”)

Ensamstående småbarnsmorsa med aktiv hund

Ja för tillfället är jag ensamstående, eller gräsänka kan man ju kalla det oxå. Pappa Klas är i Belgrad från tis-lör på konferens o göttar sej.. de har “bara” 25grader varmt och sol.. o äter en massa mat o sånt där som man gör på konferens.. lite fuskigt tycker jag allt att det är!

Så denna vecka går lite i stillhet på hundfronten, Jackie tycker väl inte att det är så jättekul förstås, men hon överlever tack o lov.

I måndags började tävlingslydnadskursen för Ditte och det var ett trevligt litet engagerat gäng som samlades för att nöta o stöta lydnad. Ditte har precis kommit till lilla Motala, o har fått tag i en lokal att ha sina kurser i. Tänk, en stor lokal med såndär matta, att kunna träna inomhus fast regnet står som spön i backen.. eller inte behöva bry sej om att det är flera minusgrader o en halvmeter snö ute? Lyx!

Som alltid när man börjar ny kurs för ny instruktör så är det alltid en liten inkörsperiod som man måste gå igenom innan man kan klämma fram vad det är man vill ha hjälp med och kunna ställa de där korkade frågorna. Eller ialf är jag sån, lite blyg till en början, måste känna av lite först innan vi öppnar upp oss.

Hur som helst, vi (hela gruppen) koncentrerade oss på fria följet, och alla hade olika issues kring detta fast jag tyckte att alla var jätteduktiga och jag kunde minsann inte tycka att nån hade några problem! Vi har ju backat lite i vår lydnadsträning, gått tillbaka till grunderna och stadga i position och jag tycker att det har gett resultat!

Vi pratade en del om stegförflyttningar (aktuellt först i LK3 o elit) och hur man kan börja med den träningen lite försiktigt. Många upplever hög förväntan när stegförflyttningar dyker upp i programmet, där ljud och studs är vanligt förekommande (oftast ett högt belönat moment). O det är vanliga snälla mjuka skänkelvikningar.. asså, du går en raksträcka FF, o så smyger du in ett par steg skänkelvikningar.. svårare än så behöver det inte vara när man börjar träna stegförflyttningar. Vad knäppt att man inte kan komma på en sån sak själv, det är ju urlogiskt egentligen!

Jag ska även använda mej utav lite små skänkelvikningar (åt höger) även när vi bara tränar raksträckor under FF. Jag har nämligen en tendens att göra omedvetna skänkelvikningar åt vänster! Nånstans så tycker väl jag att Jackie flyter ut åt vänster och så kompenserar jag det genom att följa med.. o så blir det förmodligen en ond cirkel, att hon flyttar sej när jag flyttar mej…  hmm.. bra med nya ögon som ser sånt där, eller som tänker på såna detaljer!

I tisdags hade vi träningstävling i lydnad på klubben, och lille putte fick följa med eftersom Klas inte är hemma. Det gick jättebra, han kröp omkring där på gräset bland alla o var på bra humör hela kvällen. Sen somnade han lagom till det var Jackie o min tur att genomföra LK2.

Vad ska vi skriva om det då? Jo, vi gjorde en kanonstart med fin ingång på plan där vi hade bra kontakt och attityd. Jag försökte tänka igenom mina steg under hela FF, och tänkte noga igenom varje sväng, vilket resulterade i (tyckte jag) bra följsamhet, position och kontakt. Sen när sista sträckorna i FF närmade sej så var det nåt som hände.. om det var jag som slutade tänka träning och slog över till prestation eller utebliven belöning, jag vet inte men helt plötsligt tappade vi “det” – känslan och attityden som vi hade när vi startade. Så de sista sträckorna blev mest blaha-blaha i jämförelse med starten

Jackie blev okoncentrerad, hade fullt upp med att kolla vad alla andra gjorde runt omkring o jag kände att jag blev irriterad på mej själv som släppte träningstanken och lät nervositeten ta över.. o såklart kände ju Jackie det oxå, att matte började tänka på annat o uppträdde konstigt, så det är ju klart att även hon började med andra saker. Om inte matte sköter sitt jobb så ska ju inte hon heller behöva göra det..

Några positiva grejor att komma ihåg:

• vi gjorde ett fint sändande till rutan, utan retning Rakt in och ställde sej på mitt kommando, möjligtvis att jag tyckte att tempot in kunde varit högre. Förmodligen var det lite osäkerhet hos henne som drog ner på tempot, vi har ju bara nötit rutan med synlig belöning sista tiden o nu fanns där ingen synlig retning att springa mot. MEN hon gjorde det ändå, fast tempot kunde varit liiiite bättre.
• bra fjärr på fullängdsavstånd. Tidigare när jag gått längre än 3m så har det inte fungerat, som om hon inte hörde vad jag sa när jag klev över 3m-gränsen. Men det fungerade idag, samtliga skiften! Jag tyckte inte heller att hon flyttade sej något under själva skiftena heller, utan det kändes som att hon stod kvar i utgångsposition. Snabba uppsitt men inte några klockrena lägganden (dvs pang i backen, som hon faktiskt kan!) utan det var något långsamt, mer ett ben i taget och inte båda samtidigt (som jag vill ha det). Vi pratade lite om detta efteråt, och det kan mkt väl vara som så att det var lite osäkerhet inblandad iomed fullängdsavstånd + att hon hade fullt upp med att försöka se vad övriga på klubben pysslade med. Men hon genomförde ändå samtliga skiften utan vare sej dubbelkommandon eller fördröjningar

Vad har vi lärt oss av detta då? Jo matte måste bli duktigare på att behålla känslan och självförtroendet genom HELA programmet och inte bara under första halvan av FF. Vi kan ju det här, egentligen, men varför ska man börja tänka prestation eller andra dumma tankar så fort det blir skarpt läge? Man ställer ju bara till det för sej själv o framförallt för Jackie. Vad vinner man på det? Inget. Vad förlorar man på det? Alldeles för mkt.

Så det får vi sluta upp med, nu ska jag bara klura ut hur..

Mina fotomodeller

Annars är det full rulle här just nu iomed 1a maj-utställningen på klubben. Det är mkt som planeras och som ska klaffa när dagen kommer. Men det är roligt oxå Fast det ska bli lite skönt när det blir tisdagkväll måste jag ändå medge  

På söndag är det sista gången på blodspår-berikningskursen, då ska Jackie o jag spåra älg och den här gången ska det bli trixigt som tusan har vi blivit lovade

Full rulle, I like!

Ja det kan man verkligen säga att det är just nu.. mycket tid går åt på hemmaplanen, av förklarliga skäl när man har en liten knatte på 9mån o ett stort hus med trädgård som behöver tas om hand

Jackie ser lika road ut som Niklas när kameran kommer fram

Det är även mkt pyssel på bruksan, har nog blivit ännu mer engagerad nu än när jag satt med i styrelsen, men det är ju så roligt och jag kan inte låta bli Vi har ju inofficiell utställning 1a maj (as usual), med drive-in lydnad, agility och rallylydnad. Det är mkt pyssel o planering inför och runt detta som tar mkt tid, mejl som skickas, dokument som ska skrivas, telefonsamtal som ska ringas osv osv.

Dessutom har Jenny o jag dragit igång träningstävlingar i lydnad/bruks sista tisdagen varje månad, och det blev en succé direkt med 13 (!) startande, vilket vi inte alls hade en tanke om när vi började spåna om detta.

Ute o röjer i trädgården

Sen går vi ju tävlingssekreterarutbildning i Söderköping, så en del farande dit har det blivit på sista tiden. Igår kväll skrev vi teoretiskt prov som jag hoppas att vi klarar, för isåfall är det bara det praktiska provet kvar.

Klubben har även blivit inbjudna till Ica Maxi under 2 dagar i mitten på maj då de firar nåt jubileum. Vi ska försöka iordningsställa ett bord/monter där under dessa dagar, bjuda på lite fika o prata och dela ut info om vår verksamhet. O såklart ska vi försöka få ihop lite uppvisningar i våra olika hundgrenar under dessa dagar… behöver jag säga att även detta tar en del tid o energi? Jag hittade ett info-blad på klubben för ett tag sen o insåg att det borde förnyas, rejält! Så det styr jag oxå med just nu

Förutom allt det här så tränas det ju en hel del oxå, det roligaste av allt! Vi har en gång kvar på blodspårsberikningskursen och nu på måndag börjar tävlingslydnadskursen för Ditte. Ska bli spännande att gå kurs för henne o få lite nya idéer o inputs, o träffa likasinnade nördar haha . Jag hoppas att vi kan få lite verktyg för hur vi skulle kunna börja med vittringsapporteringen, för den känner jag att jag vill börja med snart men jag har inte riktigt bestämt vilken metod vi ska prova eller hur vi ska tänka. O mkt attitydsträning, både för matte o vovve vill jag ha! Även om hunden har en glad o laddad attityd så kan ju vi som förare förstöra den genom att själva ha en sämre attityd (blir väldigt tydligt på tävling)

Såhär kan det se ut om man vänder bort uppmärksamheten 5min.. vart tog han vägen?

Jag hoppas att vi ska bli redo för Lk2 till sommaren o att vi kommer ut på nån tävling innan högsommarvärmen slår till o sätter käppar i hjulet.

Annars så har vi ju redan en tävling inplanerad framöver, i rallylydnad! Ja jag föll för grupptrycket även denna gång, men det ska bli spännande! Det kanske vore läge att även där börja titta på vad som ingår i nybörjarklassen, det bästa vore ju om man kunde lära sej de där skyltarna utantill tills det är dags. Man kan ju lixom inte fråga sej igenom hela banan när det väl är dags Så där måste vi, ialf matte, lägga lite krut. Själva rörelserna/momenten är nog inget problem, så mkt lydnad som vi ända tränat genom åren så borde vi ha en hel del gratis. Det är bara koordinationen som ska stämma, ett annat tänk än ett lydnadsprogram. Men herregud, du får ju prata o uppmuntra din hund genom hela banan, det kan ju inte bli annat än bra då tänker jag

Det är väl tur att man fortfarande är mammaledig, hade jag jobbat heltid (vilket jag egentligen brukar göra) så hade jag väl inte hunnit/orkat med ens hälften av allt som händer just nu. Fast helt mammaledig är jag ju inte, jag har ju faktiskt några arbetspass inbokade lite här o där oxå, för att dryga ut plånboken lite o spara dagar..

Nä nu är det dags att sätta fart här, jag ser på Jackie just nu att lille putte förmodligen håller på att leka trädgårdsmästare inne i vardagsrummet…..

Mentaltest

I måndags, annandag påsk, var Jackie och jag på Mjölby brukshundklubb och gjorde mentaltest. Vi hade tiggt till oss en plats av Caroline Jonsson/Lakita’s kennel som anordnat MT till en av sina kullar.

Jackie fick ihop 426poäng, men tyvärr fick vi en 2:a på skotten idag, så mentaltestet blev inte godkänt. Men det gör inte så mkt tycker jag, det är ju alla de där bitarna innan skotten som säger vad Jackie är för en individ och hur hon reagerar/agerar på olika stimuli. Skotten kan man träna vid sidan om, men man kan aldrig bygga upp de andra momenten igen o få en rättvis bild. Jag tror även att jag påverkade henne en hel del när det var dags för skotten, för skotten är nåt som jag nojjat över ett bra tag och det är väl klart hon kände att jag inte var helt bekväm med situationen.. Men nog om det, inget att gräma sej över alls, hon gjorde alla andra momenten klockrent och jag är så stolt över min fröken =)

Här kommer filmerna från dagen, som Jenny filmade:

Vildsvin

Igår var jag & Jackie samt Jenny & Gaj på blodspår extreme/berikningskurs igen. Denna gång skulle hundarna få prova att spåra efter vildsvin.

Att spåra efter vildsvin ska för hunden med överlevnadsinstinkt göra försiktigt och med eftertanke.. Är det tänkt ialf.. Just för att vildsvin försvarar sej och gärna i flock.

Det skulle bli mkt spännande o se om hundarna betedde sej annorlunda i spåret jämfört med spår efter rådjur (som vi är vana vid och har spårat en del på).

Jackie sökte noga av olycksplatsen, precis som förra gången innan hon tuffade iväg. Kanske kanske kanske var tempot lite lite långsammare än vanligt, svårt att avgöra faktiskt. Samma drag o beslutsamhet i linan var det ialf.

De sårlegor spårläggaren lagt gick hon rakt på och igenom. Några bloduppehåll märktes aldrig av och det fanns flera stycken på 10-20m enl

Vid ett ställe hade spårläggaren kommit ut vid vägen och då valt att kliva över vägräcket och gå 20-25m på vägen innan han vinklade ner i skogen igen. Jackie blev lite fundersam när vi kom fram till vägen och räcket, spåret gick ju där det visade hon tydligt men hon visste inte riktigt hur hon skulle göra eftersom det stod ett räcke mitt i vägen. Istället gjorde hon flera lovar ner i diket o runt i buskarna, bakspårade tillbaka en liten bit ett par gånger men det slutade hela tiden med att hon kom fram till räcket. Då bestämde spårläggaren o jag att vi kliver över räcket o ser vad hon gör. O mycket riktigt, hon drog en liten suck, kröp under räcket o fortsatte spåret bort, kröp under räcket på utvägen utan problem o sen var vi inne i skogen igen.

Sen tuffade det på, genom virrvarr o zickzack som inte märktes av. Antingen hade spårläggaren inte gjort dom så stora o breda eller så tänkte inte Jackie bli lurad av dessa ytterligare en gång.

Vid ett ställe klev hon av från spåret ca 20m och upp på en liten höjd. Där stod hon o sniffade en stund i luften och spanade ut genom skogen. Vi tolkade det som att hon gick av för att säkra området och spana efter ev vildsvinsflock, för efter en liten stund klev hon ner och tog upp spåret på samma ställe som där hon klivit av.

Sista sträckan fram till slutet gick bra, kanske något lugnare tempo. Hon gick rakt fram till slutet/klöven, luktade lite på den innan hon bestämde sej för att gripa den och det gjorde hon mkt stolt =)

Det var en stor o stolt mallgroda som bar vildsvinsklöven med högt huvud hela vägen tillbaka till bilarna =)