Frihetskänsla!

Igår förmiddag tog matte med mej på en tur som vi inte gått på hur länge sen som helst! Hon mumlade något om "vi får se hur det går" men jag tänkte inte så mycket på det.

Mycket nya dofter och pinnar hade ialf dykt upp sen sist vi gick här, det fanns hur mycket som helst att lukta på!

Och sen, det bästa av allt, matte släppte mej lös! Jag som inte har varit lös i skogen på flera flera veckor! Tjohoo vad kul! Äntligen kunde jag göra det som jag är allra bäst på, spåra! Och det gjorde jag minsann =) Värsta rådjursspåret hittade jag på under en halv minut, rekord! Lite besvärligt var det ju att pulsa i hög fart genom snön under granar och grenar, men oj vad kul det var! Att de inte släppt mej lös tidigare, jag är ju kanon på det här!

Visst, jag hörde matte borta på stigen, mer diffust för varje sträcka som jag sprang, så jag vet egentligen inte vad hon pratade eller gapade om.. det var säkert inget viktigt ialf.

Efter en stund kände jag att det inte var så kul längre med spåret, så jag kom tillbaka till matte på stigen, men guuu vad sur hon va då! Inte ett ord sa hon, knäppte bara fast kopplet och marscherade iväg, muttrandes... Och inte nog med det, bakom henne fick jag gå, hela vägen hem!!

Snacka om att va på dåligt humör.. fattar ingenting..