Idag är det 6 år sen det katastrofala inträffade.. Tänk, 6år sen! Låter ju som en halv evighet, men det känns fortfarande som igår. Tiden läker en del, men inte alla sår. Jag kan fortfarande inte tänka utan att gråta, och varje gång någon frågar eller undrar, ja då bränner tårarna bakom ögonlocken och rösten stakar sej.
Jag tänker ofta och mycket, blir lika ledsen varje gång. Jag tänker på dej och din familj. Vad hade du gjort idag? Hur hade du sett ut? Hade du varit dej lik? Hur hade våran vardag varit, om det där aldrig inträffat? Hade vi gjort det som vi gör nu?
Sen tänker jag lite på din mamma, pappa och syster och hur de mår, och så gråter jag lite till.
Tänk, 6år.. Det är inte klokt.. Utåt sett ser allt bra ut, men inuti svider såren och minnena som aldrig förr. Blir vi någonsin detsamma, vad vi brukade vara?
6år av saknad
6år av sorg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar